Cruising. Regn. Hagel. Blött. Kallt. Sjuk?

Äta. Packa. Duscha. Sjuk??!



Så är det, du. Jag åker till Danmark, Tyskland och Götheborg ett par dar. Tja!

Kanske ska man gå och bli korthårig? Mm. Ja, det finns en möjlighet. Kanske ska man också bli ljushårig? Ja varför inte?

hoihiohiio!

Varför hade vi 92 läsare häromdagen?(!!?!?!?!?)

Efter månader av tystnad ska jag härmed dela med mig av lite fakta:
Ägg luktar som äckliga fisar.



Nu ska jag äta en äggsmörgås.


José

Varför måste jag lyssna på skitmuisik? Varför måste jag lyssna på metall? Varför måste jag lyssna på det på hög volym? Jo, för att vissa skitar tror att alla vill lyssna på det.

skit på er.

Nu ska jag bli fit! Emma med. Jag tror lite promenader och spring ordnar saken. Jag ska springa idag, ikväll. Just nu är det alldeles för varmt. Minst en halvtimme ordinerade coach Malin oss. Ja... Ska man kanske bada med? Det tror jag nog! Kanske. EVENTUELLT...

Mina fingrar blöder just nu. Jo, det är sant. Det hela började så här...

Jag hade precis kommit hem från skolan, och trots att det var måndag så kände jag mig ovanligt positiv. Jag skulle fylla ett nytt år nästa dag, vilket betydde tårta. Rapporten var klar och inlämnad, och vi slutade dagen tidigt vid halv två ungefär. Förutom det fick jag inte heller den fruktade skriftliga varningen av maria pia. Du förstår alltså att jag var väldigt positiv, lycklig och euntusiastisk.

Där, lycklig som jag var, skenade jag hem på min cykel. När jag kom innanför dörren var jag på jakt efter mat och upptäckte att jag ville laga lite gazpachio. Soppan blev god, och ännu godare blev den när jag insåg att mina skor som jag beställt äntligen kommit! Lyckan var komplett, och jag hade faktiskt inte känt mig så positiv på länge. Så, jag bestämde mig för att skriva ett trevligt inlägg på vår ensamma blogg. Medan jag grubblade över vad jag skulle skriva gick jag för att tända lampan i vardagsrummet...

Plötsligt gick allt i slowmotion och jag insåg att jag knockat till hyllan ovarnför lampan! Hyllan ramlade ner, tillsammans med allt på den. Tavlorna hängde med dom också, och glaset i dem gick sönder, inklusive mammas gamla, gamla tavla. Då förstår du att min dag blev komplett. Fast, inte riktigt ännu! Då det låg glassplitter över hela golvet behövde jag självklart ta upp det, något jag korkat nog gjorde med min hand. Där, just då när såg blodet snabbt droppa på golvet, insåg jag det. Det här var definitivt den bästa dagen i mitt liv! Men min uppskärda hand behövde ju fortfarande plåster! Hade vi det? Nej. Så, där gick jag med genomblodigt papper runt handen och damsög med dammsugaren som jag just kånkat upp för trapporna, eftersom den på övervåningen inte fungerade. Jag damsög så duktigt och så bra! Så bra att jag damsög upp mitt orangea örhänge, som av någon ovanlig anledning låg på golvet. Det hela slutade med att jag fick klippa upp dammsugarpåsen för att slutligen inte hitta mitt smycke. Glädjen var då absolut.

Trots allt detta var jag fortfarande rätt positiv alltså. Det påminde mig nämligen om varför jag verkligen, och totalt, hatar måndagar så mycket :)

Vi ska snart bugga. Vi håller på och värmer upp till baseballs. Fast nu lyssnar vi på nutid för att varva ner. Mycket bra.

Jag känner mig konttig. Jag tror min dygnsrytm är skadad på något sätt... Jag somnade redan vid elva igår kväll, och vaknade halv nio imorse. Elva?? Halv nio?? Något är fel. Fel, fel, mycket fel!

Idag bakade jag och Emma bullar. Det blev så fantastiska bullar att vi måste planera om vår idé om grötbaren. Självklart ska det vara en grötbuffé varje morgon. Grötbeställningar tas hela dagen, men även ett fik med bullar och hemkokad saft. Mysig musik och mysiga soffor.

Jag ritade en bild på hur vackra våra bullar var, men jag tror inte det framgår. Ni får föreställa er dom vackraste och godaste bullar ni någonsin kommit i kontakt med.

• Malin

Min idol!